Race report
Race day. Vaknade före alarmet ringde och kände en stor förväntan på dagen. Har bestämt mig för att njuta men det finns ändå ett visst mått av prestation som ska till.
Frukost på vårt underbara B&B Highland Spirit. Karen, vår värdinna, insisterade på att vi skulle äta gröt inför loppet, och inte vilken gröt som helst. Till gröten serverades honung, nötter och russin samt en litet glas Monkey Shoulder som skulle hällas i gröten.
Karen berättade med inlevelse var namnet Monkey Shoulder kom ifrån och hur denna whisky skulle framhäva smaken på gröten och dessutom förbättra vår prestation. Vi trodde till slut på henne och åt lydigt upp gröt med sprit. Mentalt stärkta efter frukosten tog vi oss sedan ner till Glenfiddich för att hämta ut nummerlappar.
Taggade och förberedda satte vi oss på bussen till Tamdhu Staton där starten för halvmaran skulle gå. Pelle satsade på pers på halvmaran (visserligen hans första), jag ville genomföra ett OK lopp med möjlighet att insupa omgivningarna medans Patrik intog en mer defensiv hållning. Den elaka hälsporren som plågat de senaste månaderna skulle förmodligen resultera i ett brutet lopp efter en mil vid Aberlour, allt annat var en bonus.
Starten gick 11:00 till tonerna av en säckpipa. Hur coolt som helst! Spåret var smalt och lerigt, ingen möjlighet att springa om någon under första kilometern och farten låg på 6 min/km. Mycket vackert men det gällde att kolla var man satte ned fötterna. Vi sprang över gungande broar, genom mörka järnvägstunnlar och längs med den strömmande floden Spey. Jag tog rygg på Pelle som hade ambitioner att göra bra tid och låg med i 6-7 km. Då sprang han på lite men jag la mig bakom en skotsk kvinna som jag började prata med. Det visade sig att hon var frilansjournalist och jag hade faktiskt redan innan läst ett par artiklar i hennes blogg, Fiona Outdoors . Vi hängde ihop och småpratade fram till kilometer 14 där det började gå uppför och hon släppte min rygg.
Sedan gick det svagt uppför kilometer efter kilometer, jag höll på att bli tokig! Till slut fick vi en lätt nedförslöpa vid Balvenie innan sista uppförsbacken in på Glenfiddich. Väl framme fick man sin eftertraktade goodie bag med drams.
Pelle var i mål för länge sen men frågan var om Patrik redan tagit sig hem till hotellet eller var han kunde vara någonstans. Vi konstaterade att påsen med överdragskläder fortfarande låg kvar och tänkte att han kanske bestämt sig för att fullfölja. Mycket riktigt, tio minuter senare kämpade även hann sig in över mållinjen och vi var väldigt nöjda med dagen alla tre.
På kvällen post race party med vad det innebär, god natt!